Om en liten kille

I helgen har vi haft mycket god hjälp utav mina föräldrar och av svärföräldrarna. Vi har gjort det sista på köket. Tapeter, lister och överskåp till kyl och frys. Vi har grejat med elen och fått fina lampor i köksfönstret. Nu är köket äntligen klart. Ska bara få upp lite gardiner och lite småfix och fylla i vissa skåp så är vi klara sen för inspektion! Perfekt för Sanders 3-års kalas om några veckor.

Sanders potträning går jättebra. Förra helgen var ju helt olycksfri och så även denna. Han är jätteduktig och säger till jag är riktigt stolt över honom. Däremot verkar det lite svårare på dagis. Misstänker att han har så mycket annat för sig där, så att han inte prioriterar toalettbesök.
Förra veckan fick vi med oss små påsar varje dag och han toppade det hela på torsdagen med 5 påsar och på sig hade han ett par rosa tight som gick till vaderna =). Upps, hade inte tillräckligt med ombyte. Heja Sander denna vecka!

På torsdag kväll är det MusicQuis med mammatjejerna på Harrys! Ser verkligen fram emot detta. Ska bli så kul att komma ut och träffas lite.

Oj, blir nästan chockad.
Går in på min blogg och ser att trots att jag inte bloggat sedan april har jag fortfarande mellan 10-20 läsare per dag. Visst det är betydligt mindre än de 100 jag hade när jag slutade. Men vilka är ni som fortfarande är inne och hoppas på att ajg ska skriva när jag inte har skrivit på 4 månader?

Hur som, tänk om man skulle börja skriva igen. Det spirar lite i fingrarna...
Är ni fortfarande intresserade utav mitt liv som mamma och en rätt simpel vardag?

Idag gick det dåligt. Riktigt dåligt. Det var inte ens i närheten av min förhoppning. Det var knappt ens i närheten av skambudet jag trodde...
Bara hoppas att det andra löser sig nu...

Till följd av en sjuk och ynklig kille som har fått som han har velat en hel vecka, så väntar nu en tid av trots. Massa trots.
Det gäller att ta kampen om små och stora saker. Mat, sömn, lek och på och avklädning är några exempel som brukar leda till sura miner.

Men Mamma ger sig inte. Det är ingen idé att försöka. (Även om det ibland känns som om jag är lika barnslig som en tvååring, men nu är det bara en tid där jag måste visa att vi vuxna bestämmer.) Problemet är att jag måste få med mig pappa på att leka tvååring också...

En vecka med förkylningar och influensa är över och nu kommer vi in i en ny vecka, med förhoppningsvis tillfrisknande och pigga killar hemma.
Sander är tillbaka på dagis från att ha varit hemma hela förra veckan. Denna veckan ska jag börja med att försöka korta ner hans dagar i slutet av veckan, så att de inte blir så långa. Då man är trött när veckan börjar närma sig sitt slut.

Det blir nog bra det här. Vi löser detta.

Det har vairt några jobbiga dagar. Men jag tror och hoppas att det är på väg att lösa sig.
Man måste ju se lösningar på allting och inte bara problemen. Jag har en lösning nästa vecka och sen hoppas jag att det fixar sig.

Denna vecka har lars varit hemma och vabbat med en jätteförkyld Sander och det ser inte ut som om han kommer att komma till dagis något mer den här veckan. Han hostar, sover och snorar om vartannat.

Ja hur går det med maten då... Det har varit lite si och sådär den här veckan. Det har varit alldeles för mycket annat att lägga energi på. Sen är jag fruktansvärt trött på ägg. Jag spyr på ägg. Jag kommer nog att lägga ner GI för ett tag och köra på det gamla vanliga. Äta minda kallorier än vad jag gör åt. Det funkar också bra. Men jag ska ha lite Gi tänk i bakhuvudet, mindre kolhydrater mer Sallad.

Lämnade Sander en halvtimme senare än vanligt idag. Och det var riktigt kul. Sander brukar vara bland de första som kommer till dagis och han brukar vara med och ta emot de senare barnen. Idag när han kom strax innan klockan åtta, så möttes han av alla sina kompisar och han blev helt knasig. Han tyckte det var så himla kul att alla redan var där och tog emot honom. Han sken upp som värsta solen! Jag ville ha en kram, fick en kram och orden "Gå nu mamma"!

Så mycket lättare att lämna på dagis och här sitter jag och ler hela dagen.

En liten lista jag hittade hos Nikita.

Vad heter ni? Marie och Lars
Hur träffades ni? Han var min chaufför när vi var ute och festade i tonåren.
Hur länge har ni varit tillsammans? 8 år.
Är ni förlovade? Ja
Bor ni ihop? Ja.
Har ni barn? Världens bästa grabb. Sander!
Har båda körkort? Ja
Kommer du ihåg er första kyss? Japps, på Genevilyran =)
Vem sa "jag älskar dig" först? Det var Lars.
Vem är äldst? Lars är 28 och jag 25.
Vilka stjärntecken är ni? Jag är jungfru och lars är stenbocken, tror jag.
Vem är längst? Lars är ett helt huvud längre än mig =)
Vem sjunger bäst? Jag =)
Håller ni varandra i handen på stan? Nej, det händer inte så ofta. Mer ofta att vi håller Sander i handen.
Vad har ni gemensamt? Väldigt mycket, eftersom vi delar allt.
Kände ni varandra innan ni blev tillsammans? Inte så jätteväl.
Har ni nån speciell låt? Nej, men en film. Coyote Uggly.
Har ni stora framtidsplaner? Japps!
Har ni gråtit i varandras armar? Det är nog mestadels jag som står för gråtandet i vårt förhållande.
Har ni varit utomlands tillsammans? Ja, Cypern. Gran Kanaria, Danmark och Finland.
Vilket är ert bästa minne? När Sander föddes, svårt att slå.
Vem lagar bäst mat? Oftast ajg som lagar, men Lars får till det ibland =)
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Har kvalitetstid med Sander tills han ska sova, sen slappar vi i soffan.
Ger ni alltid varann en puss när ni ses? Ja, om vi inte setts på ett tag.
Bodde ni långt ifrån varann när ni träffades? Nej, några mil bara.
Blir du lätt svartsjuk? Ja =(
Brukar ni bråka? Mest tjafsa om onödiga saker som sömn, disk och sömn...
Ringer eller sms:ar ni mest? Det är nog en kombination av dem båda.

"Lilla vän, hur mår du? " och så trycker han ner mitt huvud i hans knä.

Detta är vad Sander har börjat med nu, verkar som om han tror att jag behöver någon slags psykologhjälp av Dr Sander.