Om en liten kille

Idag fyller den bästa sambon av dem alla 28 år. Vi träffades för 8 år sedan och han har alltid tagit hand om mig och gjort allt för att jag ska må bra. Han har flyttat runt när jag har studerat och hoppat runt på flera olika arbetsplatser för min skull. När jag hade en period i livet, då jag mådde väldigt dåligt, ställde han upp till 110% och stöttade och tröstade även om jag kunde vara ett svin mot honom. Han tvekade aldrig, utan han bara gjorde det. Även detta för min skull och för att jag skulle må bra.

När vi för tre år sedan fick reda på att vi väntade barn, tvekade jag inte en sekund på att han skulle bli en bra pappa. Han är den bästa pappan en son kan önska sig och gör allt för sin son. Han tar med honom på allt och låter honom hjälpa till, även om sakerna tar 3 gånger så lång tid. Han ser aldrig det omöjliga i att inte kunna vara med honom och han vill verkligen helhjärtat hellre vara med sin son än att slappa och se på tv efter jobbet, hur trött han än är. Om jag ska vara ärlig, så tycker jag att han är en bättre pappa än vad jag är mamma. Men vi har båda våra bra sidor.

Jag vill bara Hurra en miljon gånger för den bästa sambon och pappan som vi kan önska oss!

HURRA HURRA HURRA!