Om en liten kille

Idag gick det dåligt. Riktigt dåligt. Det var inte ens i närheten av min förhoppning. Det var knappt ens i närheten av skambudet jag trodde...
Bara hoppas att det andra löser sig nu...

Min duktiga kille kan räkna till nio!
1.2.3.4.5.6.7.8.9 (Stolt mamma)

Till följd av en sjuk och ynklig kille som har fått som han har velat en hel vecka, så väntar nu en tid av trots. Massa trots.
Det gäller att ta kampen om små och stora saker. Mat, sömn, lek och på och avklädning är några exempel som brukar leda till sura miner.

Men Mamma ger sig inte. Det är ingen idé att försöka. (Även om det ibland känns som om jag är lika barnslig som en tvååring, men nu är det bara en tid där jag måste visa att vi vuxna bestämmer.) Problemet är att jag måste få med mig pappa på att leka tvååring också...

En vecka med förkylningar och influensa är över och nu kommer vi in i en ny vecka, med förhoppningsvis tillfrisknande och pigga killar hemma.
Sander är tillbaka på dagis från att ha varit hemma hela förra veckan. Denna veckan ska jag börja med att försöka korta ner hans dagar i slutet av veckan, så att de inte blir så långa. Då man är trött när veckan börjar närma sig sitt slut.

Det blir nog bra det här. Vi löser detta.